Ibland slumpar sig på ett tragikomiskt vis. Jag har gått och tittat mig i spegeln under det senaste året då jag tycker mig se att det blivit glesare precis framme i hårlinjen. Eftersom jag är kille så är det inte så konstigt kanske men jag tycker det gått fortare det senaste året och jag känner lite panik för att det skall bli mycket tunnare och glesare.

Så igår när jag var på väg att klippa mig kändes det riktigt illa – hur skulle jag klippa mig för att det inte skulle synas så tydligt att håret blivit tunnare. Frisören kommer att se det direkt tänkte jag och det kändes lite skämmigt.

Väl på plats i salongen så kom frisören jag inte träffat förut. Oj – vilket chock jag fick – hon var så himla kal i pannan och fram på hjässan att jag bara stirrade. Mitt håravfall var inte någonting gentemot hennes. Kvinnligt håravfall kan verkligen se illa ut och under hela tiden hon klippte mig så stirrade jag bara på hennes nästan kala hjässa. Kommer knappt ihåg vad vi pratade om men efteråt sade frisören till mig att  jag bara var lite tunn i pannan men att det inte syntes – som hennes! Hon berättade att hon fått sitt kvinnliga håravfall efter sista barnet. Stackars tjej som dessutom är frisör och klipper andra människor hela dagarna och måste visa upp sitt stora problem.